Utläst: 27 September

I vanliga fall har jag inte svårt att skriva recessioner angående böcker jag gillar, men den sista delen av böckerna som handlar om Nora och Patch och deras gemensamma livsöde, står jag kvar med väldigt få ord att ge ut, trots att jag avgudar både böckerna och författaren.

Jag gillar mysteriet angående svartkonst och Fitzpatrick fick det verkligen att fungera i den här boken. Andra gånger då jag möter svartkonst i böcker om det övernaturliga, har jag väldigt svårt att ta det till mig eftersom det är utom min gräns för sci-fi. Men i denna bok fick det mig att häpna och jag blev genast mer intresserad av den så kallade helvetesmagin. Spänning.. och smärta.. perfektion.

Det var ett perfekt avslut på bokserien.. Och då jag inte vill spoila så avslutar jag mig med den frasen. Alldeles perfekt.