Utläst: 27 September

I vanliga fall har jag inte svårt att skriva recessioner angående böcker jag gillar, men den sista delen av böckerna som handlar om Nora och Patch och deras gemensamma livsöde, står jag kvar med väldigt få ord att ge ut, trots att jag avgudar både böckerna och författaren.

Jag gillar mysteriet angående svartkonst och Fitzpatrick fick det verkligen att fungera i den här boken. Andra gånger då jag möter svartkonst i böcker om det övernaturliga, har jag väldigt svårt att ta det till mig eftersom det är utom min gräns för sci-fi. Men i denna bok fick det mig att häpna och jag blev genast mer intresserad av den så kallade helvetesmagin. Spänning.. och smärta.. perfektion.

Det var ett perfekt avslut på bokserien.. Och då jag inte vill spoila så avslutar jag mig med den frasen. Alldeles perfekt. 

20 September Utläst 

Well wow. I love, love, love it!!

Så ja, när jag blir exalterad så pratar, skriver och tänker jag Engelska och detta är inget undantag. Precis som bok nummer ett fastnade den här på en gång, från allra första sidan. Jag har någon konstig överkärlek när det kommer till det övernaturliga och att det inte alltid är menat att vara medgörlig med människan är bara ett stort plus. Helvete alltså.

Vad som fick mig så uppspelt från första stunden? Svartmagi. Behöver jag verkligen säga mer? Okej då, svart magi, kidnappning och minnesförlust som kanske inte alltid är normal.

Så, Nora blir kidnappad, och hon minns ingenting från tiden hon var borta, kommer inte ihåg nått alls de senaste fem månaderna och ändå har hon ”bara” varit borta i tre månader. Hon kom inte ihåg Patch, hon minns ingenting om det som hänt under sommaren, hon minns inte att hon funnit sin pappas mördare, ingenting..

Och så dyker Jev upp – mörk, mystisk och sexig. Han påstår att dom känner varandra men att det nog är bäst för henne att gå vidare i sitt liv och inte rota bland de saker hon ändå inte kommer ihåg.

Är det nått jag gillar med början av boken, så skulle ordet bli; spänning. Jag älskar förvirrad spänning, för det är precis det som Fitzpatrick tar upp i den här boken, bryter isen med det övernaturliga för en kort sekund för att gräva sig in i en traumatiserat psyke. Att rasera ut minnen som gör alltför ont, kan hända i verkligheten också, utan svart magi. Men när övernaturliga saker beblandar sig med förvirringen Nora upplever, har Fitzpatrick verkligen slagit igenom för att fängsla läsaren.

Och då jag inte vill spoila sönder det här inlägget, slutar jag här med att säga att den verkligen fängslade mig och jag bävade för att den skulle ta slut alldeles för fort. Vilket den också gjorde. Nu finns det bara en bok kvar i serien.

Utläst: 16 September

Fortsättningen på den underbara första boken; Fallen ängel.

Lite seg i början kanske, men ungefär tre kapitel in i boken, kan man inte släppa den ifrån sig.

Noras lycka med Patch som skyddsängel och pojkvän blir inte långvarig och något mörkt vilar bakom varje hörn. Snart får deras förhållande ett hastigt slut och Nora intalar sig själv att Patch inte älskar henne, utan att han utnyttjat henne de två månader dom varit tillsammans, utnyttjat henne på det sätt han utnyttjat andra tjejer i sitt förflutna.

Så dyker Scott upp, en gammal barndomskamrat och inte lång in i berättelsen förstår hon att han inte är så mänsklig trots allt. Plus att någon kontaktar henne angående hennes pappas död och hon söker blint efter svar men dras alltmer neråt i en spirande spiral.

Assistent Bosson, en polis, dyker upp lite här och där och jag misstänkte länge att han kunde ha något med pappans död att göra.

Men sanningen får en att häpna, eftersom det inte alls varit uppenbart.

Väldigt bra bok! Nu över till nästa bok i samma serie.

10 September utläst.

Det är någonting mörkt som lurar i den nya killens ögon. Något obehagligt, mystiskt och farligt. Han är inte direkt trevlig, snarare spydig och kaxig.

Läraren tvingar eleverna att byta plats med varandra på biologilektionen, och Nora står inte ut med honom som sin partner. Ändå kan hon inte undgå sanningen - trots sin motvilja och nästan rädsla för honom -, hon finner honom väldigt attraktiv.

Hans namn är Patch, han är lång, mörkhårig, modemedveten och hans ögon är näst intill svarta.

Snart händer saker som är omöjliga att förklara, det händer som i en mardröm fast i ett vaket tillstånd och Nora börjar snart inse att hon är dödsdömd.

Trots sitt bättre vetande, faller hon oundvikligt för honom och snart reder hans mörka förflutna upp sig framför ögonen på henne, men då är det redan för sent att fly...

Och med tanke på mitt iver att slänga ihop en helt ny sypnosis till boken, kan jag lätt medge att den är fantastiskt bra. Ungefär som Twilight. Man dras in i berättelsen och genom resans gång vill man gärna inte lägga boken ifrån sig. Ja, jag rekommenderar denna bok till alla Fantasy-älskare, ung som gammal!

7 September utläst.

Ungdomsbok i allra högsta grad.

Då den bara var 168 sidor så förväntade jag mig inget mirakel, thi vad jag bedrog mig!

Pösigt innehåll, visst, med kärlek och 'djupa känslor' på mindre än en vecka (jag är inte romantiker), men förutom att dom sa orden alldeles för tidigt på så kort tid, så var boken i övrigt spännande.

Maddy, eller Malony, som huvudkaraktären egentligen heter, lever ett liv på flykt tillsammans med sina föräldrar och sina yngre tvillingbröder, sedan hon själv var 5 år och bröderna spädbarn. Dom flyr undan den amerikanska maffian som Malonys pappa ovetande jobbade för i sina fria dagars liv. Hon har flyttat 6 gånger de senaste 11 åren. Hon får absolut inte ha vänner, pojkvänner är totalförbjudet och att vara som alla andra är bara en fånig dagdröm.

Men så träffar hon Ben....

Boken utläst efter några timmar. 

6 September utläst

I början av boken fick man en olustig känsla av att Naula är en väldigt kall mamma. Men sedan börjar verkligheten sippra in. Det enda hon egentligen vill är att bli tagen på allvar.

Sonen är gravt autistisk och är okapabel till att kommunicera och känna empati. Det är då Henry av en slump dyker upp i deras liv  och med hjälp av den vackra Golden Retiverns hjälp, börjar sonens resa mot ett bättre liv ta sin början.

Och tack vare föräldrarna, släkten och vännerna, börjar han sakta men säkert bryta sig ut ur autismens fångenskap.

En hjärtskärande och sann berättelse.

29 Augusti utläst

Väldigt sorglig bok om något som inte borde få hända.

12 år och gravid.

Fadern till barnet?

Hennes egen bror.

Syskonincest då den är som värst. Att boken också var sann, gjorde att den med ens blev mycket värre. Det blev att sträckläsa den och det fanns både stunder där man skrattade och grät.

Jag kunde inte undgå mig själv från att traska in på Google för att läsa lite mer om rättegången och allt dessförinnan.

Tragiskt livsöde.

Väldigt bra bok!

24 Augusti 2015 lästes den ut.  

Ja, vad ska man säga?

Antingen hatar man den, eller så älskar man den.

Jag har ännu inte bestämt mig vart i ledet jag står och det lär jag inte göra heller, såhär en månad efter att den är utläst. Det är en väldigt tabubelagd bok så att säga, då det redan från början är en väldigt sexuell spänning mellan de två äldsta syskonen i boken, innan det oundvikliga traumat att bli föräldralösa.

Ja, en väldigt dysfunktionell familj.

Det är en bok som lämnar mer frågor än svar efter sig.

Så ja, vad ska man säga?